1990 blev de mycket svåra förhållandena i Rumänien kända genom media och människor från olika platser reste dit för att hjälpa folk i nöd. Särskilt de övergivna barnen var mycket utsatta. Människor från olika församlingar i Sverige som sett behoven och börjat skicka hjälpsändningar startade ett samarbete och bildade EFI.
Arbetet koncentrerades till barnsjukhuset i Marghita, barnhemmet i Popesti och ålderdomshemmet i Ciutelec. På barnhemmet behövdes en genomgripande renovering av den stora skolbyggnaden. För att få in medel startades ett faddersystem 1992.
Läs innehållet i EFI:s första broschyr från 1992
Barnsjukhuset
Under åren 1991 till 2005 var anställda och volontärer i FCE starkt engagerade i omhändertagande av övergivna småbarn på sjukhusets barnavdelning och det projektet gav många bäbisar en bättre start i livet. Tidigare var det tyvärr vanligt att föräldrar, som inte ansåg sig ha möjlighet att ta hand om ett barn, lämnade den nyfödde på sjukhuset. Anledningen kunde vara att de var mycket unga, levde i stor fattigdom och andra svårigheter samt att de var okunniga om skadorna barnet får av att bli övergivet och av att växa upp på barnhem i stället för en i en familj.
Från 1996 och ca tio år framåt flyttades övergivna barn från barnsjukhuset till Casa Albă då det blev platser lediga. Barn överges inte längre i samma utsträckning och staten ska göra fosterhemsplacering när det händer. De som blivit övergivna och lever ett någorlunda bra liv är riktiga överlevare, maskrosbarn, men utan kärlek och omsorg hade de inte klarat det.
Casa Alba
Förutom arbetet på Popesti och Cadea, behövde de små övergivna barnen på barnsjukhuset daglig vård. På grund av vanvård riskerade barnen bestående psykiska och fysiska skador och t o m att inte överleva. De större barnens svåra skador, som de fått p g a sin uppväxt på barnhem, sporrade anställda och volontärer i FCE att kämpa för de små barnens rättighet till ett bättre liv.
1996 öppnades Casa Alba för 24 barn från barnsjukhuset. Förändringen för barnen blev enorm! De hade ett hem! De hade tillsyn dygnet om! De fick omvårdnad och tillräckligt med mat! De första barnen var i 3-4 års åldern och hade nyss lärt sig gå och börja prata. Nu skulle de lära sig att sitta på stolar vid bord och äta, att de inte behövde stjäla varandras mat och att ligga kvar i sängen utan att vara bunden och många andra saker som var nya för dem. Casa Alba blev en miljö där barnen gjorde stora framsteg.
Då ett barn flyttade från Casa Alba till sina biologiska föräldrar, ett fosterhem eller adopterades, blev det plats för ett nytt litet övergivet barn.
Tanken med Casa Alba var att barnen skulle få ett tryggt och kärleksfullt hem under den tid det tog för att varje barn skulle få sin egen familj och ett permanent hem.
Det var fascinerande att se hur snabbt ett undernärt och apatiskt barn förändrades. Viktökning och liv i blicken och barnet får ett friskt utseende!
1996 öppnade FCE Casa Albă (Vita Huset). 24 övergivna pojkar och flickor flyttades då från sjukhusets barnavdelning till sitt nya hem. Sedan dess har många barn, var och en med sin egen historia, bott på Casa Albă. De flesta av dem har kommit från sjukhuset, medan andra lämnats direkt på Casa Albă av sina föräldrar, som av någon anledning inte kunde ta hand om dem.
Casa Albă var ett tillfälligt bra hem, tills barnet fick komma till ett permanent hem; den biologiska familjen, adoptivfamilj, fosterhem eller familjehem.
Då barnen bodde på Casa Albă gav personal och volontärer dem den kärlek, trygghet och stimulans de behövde.
Efter stoppet för internationella adoptioner 2004 blev några barn kvar längre tid på Casa Albă än vad som var tänkt. Små barn fick inte längre tas emot, så åren 2005 – 2009 var barnen i 6 – 10 årsåldern och gick i förskola och skola.
Sommaren 2009 lyckades FCE få familjer till alla barnen och drömmen om en familj till varje barn hade gått i uppfyllelse! Flera av barnen fick fosterfamiljer, några placerades i FCEs familjehem medan andra barn idag är adopterade.
Popesti
Redan i början av nittio-talet började FCE engagera sig i den statliga institution, som finns i byn Popești. Det kallades barnhem och under en period fanns där över 200 barn i skolåldern. FCE gjorde en omfattande renovering av skolbyggnaden och var även med i upprustningen av det sk sovhuset.
En viktig insats från FCEs anställda och volontärer var att se barnen och ge dem uppmärksamhet och kärlek. Detta skedde under många år genom gruppverksamhet, uppbyggande av relationer och meningsfulla aktiviteter. Här var sommarlägren till stor hjälp.
I ett nyhetsbrev från EFI Fadder från 1995 beskrivs situationen på Cadea.
Cadea
Trots att internatbyggnaden inte är beboelig har många nya ungdomar flyttat till Cadea under hösten. Där bor nu ca 70 tonåringar varav 15 tjejer. Det är mycket svårt att beskriva deras situation och ännu svårare att sätta sig in i hur de verkligen har det. De är övergivna av sina familjer, utlämnade av myndigheter och de har börjat förstå det omöjliga i att klara sig i samhället. På något märkligt sätt står de ut med att inte kunna ha några privatsaker ifred, inte ha några bekvämligheter, ingen meningsfull fritid eller något roligt att se fram emot och inte ens en ordentlig skolundervisning. De verkar inte ha rätt till någonting. För en del är kontakten med svenskarna den enda ljuspunkten. Våra arbetare jobbar med renovering, men byggnaden är stor, arbetet tidskrävande och det hela kommer att kosta mycket pengar. Fortfarande finns det ingen värme i det iskalla stenhuset.
En besökare säger så här:
Jag har hört mycket om Cadea och sett bilder därifrån, men i verkligheten är det mycket värre än jag kunnat drömma om. De som arbetar i EFI utför ett enormt arbete i Rumänien!
Från 1998 och fram till idag har FCE gjort allt för att alla de barn och ungdomar, som bott i Transit- och Familjehemmen ska ha den allra bästa omsorg. Syftet är att ge dem trygghet och kärlek under en sårbar period i livet för att de ska få en bra grund att stå på och kunna gå vidare. Många vittnar om att de lärt sig mycket och att tiden i Transithemmet/Familjehemmet varit till stor hjälp i livet. Vi tror att var och en av dessa dyrbara unga människor har varit placerade i FCE av sin himmelske Far och att Hans öga fortsätter vaka över dem även när de flyttar ut.
FCEs projekt Familjehem utgick ifrån ett projekt, som kallades Transithem. Det första transithemmet öppnades 1998 för att hjälpa ungdomar, som slutade skolan efter att ha bott på barnhem 18-20 år. De behövde en trygg familjeliknande plats, åtminstone några år, för att lära sig grundläggande saker för att så småningom kunna stå på egna ben. Det handlade om hur man uppför sig, visar respekt, söker ett jobb, tar hand om sin lön och elementära saker som hygien och matlagning mm. Ett anställt föräldrapar levde tillsammans med ungdomarna och blev deras förebilder.
Från början kom ungdomarna till FCEs transithem efter det att de gått ut skolan och de fick då hjälp att skaffa ett jobb och att behålla det. Senare fick FCE möjlighet att ta emot yngre ungdomar från den statliga institutionen i Popești. Att få börja i en normalskola och att kunna ta studenten, har gett dessa ungdomar en större chans i livet. Begreppet Familjehem antogs från år 2009 då det i hemmen fanns barn och ungdomar i blandade åldrar och kön.
Casa Marghita
Det första Transithemmet öppnades 1998 i FCEs första byggnad på Bălcescu-gatan i Marghita. Två „generationer” pojkar bodde i det gamla huset innan det nybyggda Transithemmet öppnades 2001. Äldre killar har flyttat ut och yngre har flyttat in.
Sedan öppnandet har ca 30 pojkar bott i hemmet.
2010 blev Transithemmet i Marghita Familjehemmet Casa Marghita. Renoveringar och tillbyggnad har gjorts under åren och de placerade pojkarna har fått egna rum. Från sommaren 2019 gav myndigheterna inte längre möjligheten för familjehemsföräldrar att bo och arbeta med de fem placerade tonårspojkarna dygnet runt, utan det ska vara personal på åttatimmars-skift.
I februari 2020 slutade de dåvarande familjehemsföräldrarna, pojkarna placerades ut och hemmet stängdes.
Chiribis
Transithemmet i byn Chiribiș, ca 6 km utanför Marghita, öppnades 1999 och de båda byggnaderna har byggts om och till flera gånger. Från början fick ungdomarna lära sig sköta grisar och odla grönsaker. 2004 blev Transithemmet i Chiribiș FCEs första flickhem. När det var dags för de första flickorna att flytta ut, så har yngre pojkar och flickor flyttat in och hemmet blev ett Familjehem.
Sedan våren 2017 är det inte längre ett Familjehem. De dåvarande familjehemsföräldrarna flyttade och barnen placerades i Familjehemmen Casa Marghita och Casa cu Flori eftersom där hade blivit lediga platser.
Huvudbyggnaden i Chiribiș har byggts om till lägenheter.
Poiana
Transithemmet i Poiana, ca 7 km från Marghita, öppnades sommaren 2001 och där fanns rum för sex ungdomar. Hemmet hade en stor trädgård med plats för höns, kaniner och hundar.
2009 blev Transithemmet i Poiana ett Familjehem för barn i blandade åldrar och 2014 flyttade familjen till ett nybyggt hus i Marghita. Familjehemmet fick då namnet Poiana Verde. Byggnaderna i byn Poiana används numera som boende för familjer, som varit hemlösa.
Byggandet av det nya Familjehemmet, Poiana Verde, blev möjligt tack vare fantastiska volontärsinsatser från Sverige samt öronmärkta donationer och skänkt byggmaterial.
I hemmet har det funnits fem placerade barn, men från sommaren 2019, då Familjehemmet Casa cu Flori stängdes, bor åtta barn, övervägande tonårsflickor, i hemmet. Samtidigt införde FCE åttatimmarsskift för personalen eftersom att det inte längre var tillåtet med ett föräldrapar, som levde dygnet runt med de placerade barnen.
Casa cu Flori
Sommaren 2009 var renoveringen av FCEs fd hår- och skönhetssalong klar och ett Familjehem för flickor i skolåldern öppnades. De första flickorna kom från Casa Albă. Casa cu Flori betyder Hemmet med blommor och blev FCEs fjärde Familjehem. Huset ligger på FCEs område i Marghita.
Sedan öppnandet har några ungdomar flyttat ut och nya barn har kommit till. Sommaren 2019 flyttade kvarvarande barn till familjehemmet Poiana Verde och Casa cu Flori stängdes. Idag är huset och dess utrymmen en del av FCEs Second Hand-butik.