Vi var ett gäng på tolv personer från olika kyrkor i Oskarshamnstrakten som åkte till Rumänien för att lära oss mer om romernas situation.
Vi flög till Budapest och körde över gränsen till en mindre ort som heter Marghita. Dimma och en stängd gränsövergång gjorde att vi inte anlände förrän halv fyra på morgonen. Trots detta tog Barbro och Lars emot oss med öppna armar i ”volontärshuset” där vi skulle bo under våra fem dagar i Rumänien.
Under helgen tog Baptistförsamlingen i Popești hand om oss med stor generositet. Vi deltog i ett fantastiskt barnmöte och två gudstjänster. Församlingsmedlemmar bjöd på både lunch och kvällsmat i sina hem.
Måndag och tisdag fick vi se den fantastiska organisation EFI Fadder – eller FCE som den rumänska delen av organisationen heter. Vi fick höra hur det hela startade en gång på 90-talet och vi fick guidad tur i FCEs verkstad, förråd, bageri, kök och kontor.
Ledningsgruppen berättade om de olika verksamheterna. Vi fick leka rörelselekar med ungdomarna på Dagcentret och passade på att köpa med oss av de fina ljusen och korten de gjort. Jag fick möjlighet att vara med i särskolan en lektion och träffa elever som utan sin skola inte skulle ha så stora chanser till utbildning.
En eftermiddag tillbringade vi uppe på höjden i Afterschool och det var en fröjd att se alla dessa glada barn som ätit sin lunch där, gjort sina läxor tillsammans med lärare och som glatt sprang iväg till skolbussen med nybakat bröd och frukt i händerna att ta med hem till sina familjer.
På kvällen fick vi besöka de tre familjehemmen. Det var fantastiskt att se dessa familjer som tagit emot upp till fem föräldralösa barn som sina egna. Jag besökte också det stödboende som skapats för unga vuxna som behöver tränas i att bo själva med allt vad det innebär. Den kvällen var det bibelstudium med Demelza och vi fick sjunga lovsånger och be tillsammans.
En sak som slog mig var att i den lilla staden Marghita kunde man se var FCE höll till genom de lysande gula trähusen, skänkta från Sverige, som kontrasterade mot alla andra reveterade hus runt omkring. Jag skulle vilja säga att FCE lyste upp hela orten med sin verksamhet.
Meningen med vår resa var att se vad vi kunde bidra med till människor i Rumänien. Faktum var att det var vi som kände oss berikade av all den generositet, beredvillighet och osjälviska kärlek som visades mot oss och mot medmänniskor i närområdet.
Denna resa med alla fina möten kommer jag att bära med mig – tills jag en dag (snart hoppas jag) återvänder för att få träffa alla mina nya vänner igen.
Tack Barbro och Lars för att ni vågade ta steget en gång och lämna gamla invanda mönster för att möta utmaningen Herren gett er!
Åsa Ohlén Nilsson ”Oskarshamn”
