Vad kan en heldag i Värnamo vara – ointressant och långtråkig eller glädjerik, inspirerande och engagerande?
Lördagen den 18 november var vi över hundra personer, som tillbringade en hel dag i Värnamo. Klockan 7 rullade bussen ut från bussgaraget i Nykil och samlade upp ett gäng i Askeby och fler i Linköping.
När vi anlände till Värnamo fick vi 10 minuter på oss att ta en titt på EFI:s secondhand-butik. Många positiva ord uttalades i bussen över intrycken av en välfylld, välorganiserad och välbesökt butik med många hjälpsamma volontärer.
Så steg vi in i Arken och kände kaffedoften. Det blir en fantastisk gemenskap när vi med hjärta för EFI Fadders viktiga arbete i Marghita möts. Det blir många återseenden för de som varit med i olika byggteam men också möjlighet att få nya kontakter. Det är som Lidia sa: ”Det känns som systrar och bröder”.
Daniel Zethson hälsade välkomna och sedan delade Valentina Ferche och Lidia Micula med sig tankar och erfarenheter från projekten med romernas integrering. Det är inte lätt, men det finns bevis inom FCE att det går att rehabilitera med rätt stöd, men man måste lägga in sin själ och värme i det man gör. Vi uppmanades till förbön för de som jobbar i romerbyn. Det tar på en att se smutsiga, hungriga, dåligt klädda, misshandlade barn. Det kan många gånger kännas hopplöst. Men på en powerpoint som visades stod uttrycket ”Tillsammans kan vi fortsätta att ge hopp och göra underbara ting”.
Bengt Swerlander från Erikshjälpen delade med sig tankar kring det samarbete som finns mellan EFI Fadder/FCE och Erikshjälpen. Att jobba med romer är en verklig utmaning som kräver att man jobbar med varmt hjärta och en klok hjärna. Det är viktigt att lära av varandra och inte vara smalspåriga. En erfarenhet från Erikshjälpen är att för att arbeta långsiktigt behöver man få in pengar kontinuerligt för att inte behöva avsluta projekt. Därför är månadsgivare så viktiga. Bengt sa att vi ska vara stolta över EFI Fadder/FCE, för det är en fin organisation.
Under förmiddagen sjöng Rut Nyman & Vänner. Det var väl valda sånger som Rut gav bakgrunden till varför hon valt.
Kändes gott när hälsningen från Bibeln förmedlades om att Herren ger ny kraft och nya vingfjädrar för att kunna fortsätta. Vi fick omsluta Rumänienteamet i våra varma förböner.
I serveringslokalen serverades en fantastisk middag med köttgryta och precis som på småländska kalas ostkaka, sylt och glass till efterrätt. Frågade oss om vi skulle bli så dästa att vi somnade på eftermiddagen , men det hann vi inte.
Anders Ekstedt ledde samlingen om att ”Våga värva”. Vi fick en hel lista med tips om engagemang. Anders tog hjälp av många olika personer som berättade vad de gjort. När jag hörde om alla möjligheter Ing-Marie från Nävelsjö använt sig av sa jag till bänkgrannen att hon har helig fantasi. Snart konstaterade jag att hon inte var den enda som fått den gåvan. Under eftermiddagen var det Janne & Therese Ternvall som stod för inspirerande sång. Vad händer nu? tänkte vi när Janne stod där med sin flaska chilisås och berättade hur han upplevt tilltalet ”gör chilisås”. Han hade sålt chilisås för 5400:- till förmån för EFI FadderI. Nu hade han en flaska kvar. Kan vi inte auktionera ut den? Det gjordes på direkten och den såldes för 600:-.
Vid eftermiddagskaffet blev det även dragning på de lotter som sålts under dagen och de fina vinsterna fick nya ägare. På kyrktorget hade vi möjlighet att köpa fina kort och ljus från Dagcentret och kassar som Gullvi sytt.
Så var det dags för den sista samlingen med ännu mer information och inspiration. Cosmina Mârze berättade från sitt arbete som socialsekreterare om familjehemmen, stödboendet och Dagcentret och hur många som fått nya möjligheter genom dessa projekt.
Ulf Ljunggren berättade om vad det betytt för en skola i Oskarshamn att engagera sig för att glädja romerbarnen med lekredskap. Vi fick via filmsnuttar vara med om när dessa invigdes under festliga former i romerbyn. Till våren 2018 får ett nytt gäng möjlighet att göra en insats och få med sig intryck för livet.
Lidia berättade om hur FCE kräver att romerna själva ska vara involverade i sin utveckling. De som vill bli hjälpta ska göra en egen insats. Sakta börjar de fatta mod och få självkänsla. Det är svårt med förändring hos föräldragenerationen, men genom att hjälpa barnen från analfabetism och stötta dem genom After Scool, träna dem socialt och utveckla deras personligheter kan man långsamt förändra. Vi fick flera goda exempel på ungdomar vars liv utvecklats på ett gynnsamt sätt.
Barbro berättade om Klubben som är hjärtat i FCEs verksamhet. Som svar på bön har man fått nya ledare som är med och delar ansvaret. En glädjande nyhet är att en pastor från Oradea har anställts. Barbro uppmanade oss till förbön för familjehemsbarnen varav många nu är i tonåren. En tuff period då de har mycket med sig att bearbeta. Flera har under året bestämt sig för att följa Jesus. Vi behöver be för dem att de blir bevarade nära Faderns hjärta.
Valentina berättade vad det betyder för de två romer, som blivit anställda i second hand-butiken och den lycka Silvia kände när hon hämtat ut sin första lön. Det projekt som ligger framför är att bygga hus åt ungdomar som behöver ett eget boende och åt fattiga familjer. Det är så viktigt att ha en fast bostad för att kunna få ett ID-kort som man behöver för att bl.a. kunna få läkarvård.
Slutligen berättade Rolf Gustavsson om varför second hand-butiken i Värnamo startades. Han hade sett behoven i Marghita och kände behov av att göra något. I det arbetet finns 70-80 volontärer som gläds varje gång de får rapport om dagskassan. Under dagen har vi fått se många bildspel som skildrat de olika projekten. Det sista visade hur byggnaden i Lindstad vuxit fram där material och varor kan samlas under ett och samma tak. Där kommer också blocken till husbyggena byggas ihop.
KEA hade utsetts till att hålla offertal. Han använde citatet ”Ur en knuten hand kommer inget i och inget ur”. Han berättade om hur alla matvaror till det vi bjöds på skänkts så även matpengen kunde skänkas. Med tacksamhet konstaterade vi att det kommit in en stor summa som kan investeras i det viktiga arbete som utförs i Marghita .
Även om det blev en lång dag så var det med glädje och tacksamhet vi vände hemåt. Tror att vi alla fick ny inspiration. Nu får vi hjälpas åt att bära dem som arbetar i FCE på plats i Marghita i våra böner.
Inga Olsson Nykil