Vi åkte till EFI Fadder i Marghita, Rumänien för att hälsa på Karins pappa Arne som jobbat som volontär där sedan i oktober. Vi skulle spendera julhelgen där tillsammans. Vårt första intryck av Rumänien var att det är mycket i landet som är eftersatt, ibland var det som att vrida tillbaka tiden 70 år när vi såg hur standarden på vägar, fordon och byggnader såg ut. Häst och vagn på gatan var mer regel än undantag, inget som man var van vid att se här hemma. De hade till och med registreringsskyltar på vagnarna!
Det blev en stor kontrast att komma in i det fina volontärhuset där vi skulle få bo dessa dagar. Under de följande dagarna fick vi följa med Arne i pågående verksamhet.
I administrationshuset höll ett gäng ungdomar, som när de var barn levde under fruktansvärda förhållanden på statliga barnhem, på att förbereda ”sarmale”, en typ av kåldolmar, som vi skulle få dela ut till fattiga familjer följande dag. Det var fantastiskt att se deras glädje, tilltro och tjänstvillighet i deras hårda arbete hela den dagen (och en del av natten!). Att ge både av sin tid och kraft till att hjälpa andra verkade vara en självklarhet.
När vi på julafton fick vara med att dela ut den här maten till familjer i några av de fattiga områdena i staden var det en härlig känsla att få bidra lite grann till de som verkligen behöver. Samtidigt var det jobbigt att vi var där en så kort stund. Snart skulle vi få komma hem till vårt fina, varma hus igen och de var kvar i sina trånga små bostäder, ofta med jordstampat golv.
Man kunde tydligt se det romska folkets utsatthet och utanförskap. Vi fick en förståelse för vad de som tigger i Sverige har för levnadsvillkor. Har man ingenting gör man vad som helst för att få några slantar i handen. Vi fick höra många historier hur svårt det var för romerna att få komma in i samhället. Denna situation är naturligtvis komplex och vi kunde märka en stor frustration hos flera medarbetare att förändringsarbetet för dessa människor går så långsamt.
Mitt i denna tuffa situation har det vart fantastiskt att få se organisationens arbete som har förändrat så många människors liv. Alla ledare vi har mött har verkligen överlåtit sina hjärtan och liv till de här barnen och ungdomarna. Flera har offrat sin egen bekvämlighet för att hjälpa barn att f¨en kärleksfull uppväxt och en bättre framtid. De barnen som får läxläsningshjälp har fått möjligheten att komma vidare och få nya framtidsutsikter. Och barnen som fått komma in i familjehemmen har fått bli omhändertagna och omslutna av kärleksfulla föräldrar.
Vi känner en stor tacksamhet att vi fått ta del av det här fantastiska arbetet, och vi känner oss berikade på många sätt. Och vi kan varmt rekommendera både ekonomiskt stöd och ett besök på plats, kortare eller längre tid.
Vi förstår verkligen att Arne stormtrivs med att få vara med i det här arbetet.
Karin Lindberg och Karin Holmsten